En helg i augusti träffades vi för att väva band, sticka och tälja. Helgen kunde inte vara bättre – sol, värme, bra stämmning och vi producerade massor av samiskt konsthantverk. Ibland var det nästan för varmt på terrassen av Claudias stuga i Braunwald. Men, en lösning finns det alltid. Alltså lagade vi ett solskydd ut av gammla sänglakor.

Vi är på Ochsenmärt söndagen, den 11. september 2016 kl. 10-17.  Titta in! Va med under bandvävningsdemonstrationen och kolla vad vi har gjort.

The post Vi är redo för marknaden „Ochsenmärt“ i Wetzikon appeared first on Kulturdetektive.

Vilka är skogssamerna?

Skogssamerna levde från norra Västerbotten till Ångermanland. Idag är utbredningen begränsad till området från norra Västerbotten i Vittangi till Malå. Arvidsjaur är kärnområdet. Deras liv var anpassat till skogsrenar. Före 1700-talet var jakten och fisket viktigare än renskötseln. På 1800-talet förändrade sig livet för skogssamerna. Skogsarbetare började med avverkningen och samernas land gick mer och mer förlorad. Idag finns det i Arvidsjaur kommun bara tre skogssamebyar med aktiv skogsrenskötsel: Västra Kikkejaure, östra Kikkejaur och Mausjaur.

Varför finns det en kyrka i Lappstaden?

Innan kristendomen hade samerna sin egen tro. Allt som levde i naturen hade en själ, så det måste vara en god harmoni mellan människa och natur. Samernas världsbild delades i tre sfärer: den underjordiska med de döda, den jordiska med människor och djur och den himmelska med gudar. Sedan 1607 står kyrkan i Arvidsjaur som en symbol för de kristna samerna. De var tvungna att besöka kyrkan, men kyrkplikten var självklart svår att uppfylla för de nomadiserande samerna. Man byggde därför kåtor för att övernatta. Sådana kyrkstäder har funnits även på andra platser i övre Norrland.

Mer om historien om samerna

1619 trycktes de första böckerna på samiska, det vat en sång- och mässbok och en ABC-bok. De första två böckarna är kyrkliga för att sprida kristendomen bland samerna. De första litteratur som inte var religiösa gavs ut i börjav av 1900-talet och den första bok av en samisk författare var „Muitalus samiid birra“ (En berättelse om samerna) av Johan Turi.

The post Lappstaden i Arvidsjaur appeared first on Kulturdetektive.

Första dagen vi var här uppe i Lappland besökte vi silvermuseet i Arjeplog. I den fina utställningen på undervåningen finns det många exempel på skickliga samiska hantverkare. Vi beundrade silversmycken, tenntrådsbroderier, flätade korgar, snickrade ostsilar och färgglada samiska dräkter med många vävda band på, som t.ex. bälten, skoband eller bärselar till en barnvagga.

Så det var gott om inspiration för eget arbete. För att börja väva sådana band behövs det bara bandgrind, skyttel, bandlås och ull- eller lingarn. Det största arbetet är alltid att varpa trådarna. Bara vävningen i och för sig är inte så svår efteråt. Men att lära sig läsa mönster och hur man trycker ner eller tar upp de tjockare mönstertrådarna behövs mycket tålamod! Resultatet för en flitig väverska var då tt underbar, 3 meters långt band som tillverkades under bara tre dagar (och nätter) och flera band som är bå väg dit.

Även tvåändsstickning är lite krånglig till att börja med. Redan uppläggningen är en utmaning för ovana händer. Hur hålla i alla tre trådar för att det blir en snygg tvåfärgad rand? Efteråt stickar man med två trådar som fingrarna från högra handen måste vrida om varandra och slå över stickan. En mudd, en mössa och tre vantar är under arbete. De ska bli jättefina och ge varma händer och huvud  under den kalla vintertiden, för att de är dubbelt så tjock som ett normalstickat plagg. Självklart andvänder vi bara svensk ull och ett speciellt Z-Garn, som var i bruk förr i tiden.

Medan en del sysslade med handarbete i det varma vardagsrummet var de andra ute i vedboden. Där växte hyvelspånshöjden allt högre. Ur enkla vedklabbar och björkgrenar uppstod det, med hjälp av kniv, fil, hyvel och skickliga händer, ett fint salladsbestick, en stekspade, en sked, en skärbräda, flera smörknivar och täljda hästar. Det där delvis ovana arbetet förorsakade några blåsor, träningsvärk i armarna och då och då offrades en eller annan bloddroppe. Timmarna bara flög under prat (på svenska självklart) och skratt.

Vi är alla så stolta över att kunna ta hem de, med våra egna händer tillverkade föremålen, som kommer att bli fina påminnelser om denna underbara vecka.

The post Slöjda i Gargnäs appeared first on Kulturdetektive.

The post Titta! appeared first on Kulturdetektive.

Det är väldigt angenämt att vara en såpass liten grupp på två elever och en lärare. I går och i förrgår hade vi till och med möjlighet att hålla privatlektioner för dem, eftersom en av de andra lärarna kom med och undervisade först Marcel och sedan Sonja dagen därpå, medan den andra stannade kvar hos Johanna. På det sättet var det möjligt att fokusera på individuella frågor och svårigheter. Fastän det är intensivt för eleverna så kan de profitera massor av denna undervisningsform.

I dag hade vi ordnat att Sonja kunde gå och hjälpa till på dagis här i Gargnäs medan Marcel var och hjälpte till i ICA affären. På det sättet var de ensamma med lokala personer som inte talar tyska, vilket betyder att de måste använda svenska. Så fick de också möjlighet att få en bättre bild av kulturen och vardagslivet här upp i svenska Lappland och att knyta kontakter med infödda.

Från lärarens perspektiv kan man säga att det är en glädje att arbeta med Sonja och Marcel, eftersom de är såpass motiverade och intresserade. Det råder en angenäm atmosfär i klassrummet – det är familjärt och vi skrattar mycket. Men språkinlärningen slutar ju inte när morgonlektionerna är över. Hela dagen får de använda sin svenska och det de har lärt sig på lektionerna kan de träna när de samtalar med andra kursdeltagare. Då är de också väldigt uppmärksamma och passar på att fråga om grammatik och hur man ska säga så att det blir rätt och de snappar upp nya uttryck och talesätt. Det är sådana elever alla lärare önskar sig att få undervisa!

The post Nybörjarkursen appeared first on Kulturdetektive.

Vi dök djupt ned i hemligheten med svenska partikelverb och tempusharmonier så att vi inte längre ska riskera att trampa i klaveret. Dessutom surrade svenska uttryck omkring i huvudet hela tiden. Och överallt fanns det glas fulla av oregelbundna verb – även på toaletten. Meningen med det var att vi alltid skulle kunna repetera. Vi har bara sett toppen på isberget.

En gång hade vi en artikel ur Norrbottens tidning som var jättesvår och vi fick grubbla länge över texten. Till slut blev vi mer förvirrade. Vi pratade i nattmössan, ändå var vi eld och lågor över våra svenskstudier.

Ständiga svensklektioner och hela veckan gick åt som smör i solsken.

The post Tända elden inom oss appeared first on Kulturdetektive.

The post Besök hos slädehundarna appeared first on Kulturdetektive.

The post Renskiljningen appeared first on Kulturdetektive.

The post Slita med verb appeared first on Kulturdetektive.

Efter lunch klädde vi på oss varma kläder och gick ut till Hemsjö för en promenad. Några av oss vågade sig ut på isen och de andra tog bilder. På eftermiddagen berättade Kathrin, vår slöjdlärare, om svensk slöjd. Vi lyssnade spänt.

Fem av oss gick omedelbart efter instruktionen till snickarboden. Kathrins pappa har förberett dalahästar som vi kan bearbeta. Johanna bestämde sig för att börja med en häst. Claudia och Fridolin täljde knivar ur björkträ. Medan Luzia hyvlade en skärbräda och Marcel täljde en sked.

Sonja skissade på ett bandmönster som hon ska väva medan Brigitta, Elena och Haia tvåändsstickade. Kathrin sprang från en grupp till den andra.

Idag på fikapausen frågade Robert – vår gästgivare – om vi vill se renskiljning igen på eftermiddagen. Klart vill vi det – alltså en del av oss. Vi ser fram emot det här speciella ögenblicket.

The post Upplevelser i Lappland appeared first on Kulturdetektive.