Offret
Det var mitt på natten när Antte reste sig ur sängen utan att göra ett enda ljud.
Man hörde bara Lejas regelbundna andetag från sängen.
Tyst smög han ner för trappan och ut i den kalla vinternatten. Vinden susade i tallarna, så Antte skyndade sig över gården och in i verkstaden. Utan att tända lampan, grep han kniven som han alltid använder till sådana dåd.
Bilen hade han parkerat utan för gården, så att han kunde starta den utan att väcka Leja. Men bilen ville inte starta. Antte blev nervös eftersom tiden var knapp. Han pysslade med darrande händer med motorn och till sist fick han bilen att starta.
När han svängde in på skogsvägen bländade honom morgonsolens ljus i backspegeln. Men vem var det följde honom? Antte stannade bilen på sidan av vägen med en orolig känsla.
Men som tur var så körde den andra bilen förbi och förvann.
Det tog inte länge för honom att nå sitt mål. Han lämnade sin bil i en liten glänta i skogen och fortsatte till fots genom den djupa snön in i skogen.
När han kom fram till mötesplatsen, så var ingen annan där.
Han undrade om det hade hänt något åt de andra på vägen hit.
Men då såg han de andra komma genom träden. De syntes knappt i gryningen.
Utan att säga ett enda ord, nickade de mot varandra och drog iväg in i den fortfarande mörka skogen. Man hörde bara snön knarra under deras stövlar.
Mitt i allt hörde man en svag vissling. Per hade hittat spåret som skulle leda dem direkt till offret.
Men mitt inne i skogen tappade de spåret i en snödriva.
Besvikna stod de i krets och stirrade ner i marken och var och en undrade för sig själv under tystnad hur de skulle kunna hitta offret.
Plötsligt hördes det fotsteg lite längre borta.
De tittade på varandra och allt var klart för dem. De grep tag i sina knivar. De var redo.
Ljudlöst ringade de in offret och Antte var den första som högg ner sin kniv i offrets kropp.
Offret sjönk ner i snön, som blev allt rödare och rödare. Offret lyfte sina ögon och tittade förbluffad på sina mördare. Det tog inte länge tills offret tog sitt sista andetag.
Där låg offret i sitt eget blod, med hornen pekande mot himlen.