När alla var redo steg vi i bilarna och körde till Sorsele för att baka tunnbröd. Under farten beundrade vi det vackra ljuset och stannade till och med för att ta kort.
Eftersom vi fick vänta en stund tills det var vår tur gick vi på kafét. Vi var överraskade att träffa schweizare där som välkomnade oss. Vi beställde våfflor och kaffe. Innan maten stod på bordet fick vi gå till bakstugan. Också bagaren var schweizare, som understöddes av en svensk kvinna med stor erfarenhet. Så fick vi ändå tillfälle att snappa upp några facktermer. Att baka tunnbröd var lätt – åtminstone för de kunniga kvinnorna, men inte alls för oss. Vi hann bara med att tillverka brännda krympligar.
Med våra tunnbröd satt vi oss i bilarna och körde till Båtsuoj. Att köra var inte så enkelt, för att vägen var ganska hal. En av bilarna hamnade i diket och alla måste hjälpa till att skjuta på.
Vid ankomsten var det helt mörkt. Efter en skräcksekund – samen hade helt glömt bort Claudias reservation – började guidningen ändå. Samen lockade sina renar med bete. Den ena efter den andra dök upp ur mörkret och närmade sig honom. Det var en stark upplevelse att stå mitt bland dessa fina och avspända djur.
Senare kom vi fram till samens kåta. Hans fru lagade gurpi åt oss. Vi var alla tacksamma för att kunna värma upp våra kalla fötter vid elden. Medan vi åt berättade samerna om sina liv.
När vi stod på parkeringsplatsen såg vi ett grönt sken. Var det kanske ett norrsken?
Hemma igen såg vi att skenet fortfarande var där. Var och en tog sin kamera och sprang till sjön för att ta kort.
Det var en trevlig dag!