För knappt tre veckor sedan fick vi besked att det inte längre går att träffas för våra svensk-lektioner. Och jag som tillhör riskgruppen (jag är Lisa, nästan 76 år gammal) skulle inte gå ut. Dessutom stängdes alla skolor och då var det dags att utveckla ideer.
Claudia kom fort med förslaget att träffas via ZOOM och den utmanande tanken att bjuda på videokonferens med olika gäster. Gärna personer som kan berätta om coronasituationen i Sverige eller Danmark och personer med vilka vi kan byta ut nyheter.
Onsdag den 25 mars satt vi framför våra skärmor och fick ett mejl med länken. Och titta! Jag är ju inte alls van vid computer-användningen, då ser jag Claudia och Brigitta och Haja med Jan som bor i Stockholm. Vad fint. Vi berättar om vår situation i Schweiz, om lock-down, om bestämningen att stanna hemma, om barn som måste plugga i hemskola med videokonferenser med deras lärarinnor och skriva läxor, om home-office för alla vuxna som kan arbeta hemifrån och den stora utmaningen i de flesta familjer.
Brigitta har det hemskt jobbigt på sjukhuset. Hon bestämmer insatsplaner på hennes avdelning, men det kommer att ändras flera gånger om dagen. Och då hon arbetar vid positiv-testade patienter måste hon skydda sig omsorgsfull.
Jan och Haja berättar om mindre stränga bestämmelser i Sverige på den tiden, de frågar mycket och oroar sig väldigt starkt.
Haja och Jan var båda två våra lärare i somras när vi hade en intensivkurs i svenska på Klitterhus i Ängelholm. Båda hjälpte mycket till, Haja som lärarinna i projektet «svenska som andra språk». Hon vet mycket om svårigheter och har många tips att lära sig svenska ordentligt. Och Jan hade utmärkta ideer för att förklara ord eller ge roliga minneshjälp.